Vår historiska uppgift
Sedan urminnes tider har människans uppehälle kantats av kamp. När människan som jägare och samlare drog runt som nomader var kampen för överlevnad ständigt närvarande. Hunger och köld var trogna vandrare vid människornas sida. När man började slå sig ner för att bruka jorden fortsatte bekymren. Viss bekvämlighet infann sig i och med att man inte ständigt var tvungen att förflytta sig, men missräkning, dåliga skördar och naturkatastrofer orsakade svält och död. Människan har hela tiden varit ett flockdjur. Man har levt i familjer men varit beroende av sin stam. Ibland har konflikter uppstått mellan olika stammar. Det har inte sällan rört sig om att exempelvis en nomadstam har gått in på en bofast stams mark. Konflikter om äganderätt till mark och varor har alltid varit en källa till konflikter. En annan anledning till gräl har varit om någon medlem ur en stam har skadat en medlem ur en annan stam.
Med tiden har stammarna lärt sig att samsas med intillboende stammar och bildat samhällen. För ungefär 1.500 år sedan stod maktstrider mellan samhällen och landsdelar i det som skulle bli Sverige. Under denna period krossade svearnas kung Adils västgötakungen Åle Opländske vid ett blodigt slag på Vänerns is. Det var första gången som stora delar av Sverige stod enat. De olika landskapen bildade ett land. Allt hänger samman.
Vi svenskar består i förlängningen av en mängd stammar som har slagit sig samman. I grund och botten är vi exakt samma människor som för tusen år sedan brukade samma jord. Det är samma gener och samma blod. I grunden finns enskilda individer. Dessa är unika men ändå en del av något större. Varje individ kommer ur en familj. När individen vuxit upp har han eller hon genom giftermål och barn länkat samman sin familj med en annan familj. Två släkter har förenats i en ny individ som så småningom växer upp och länkar samman sin historiska bakgrund med en annan individs. På så sätt hänger den enskilda individen samman med alla andra individer och bildar inte bara ett samhälle utan en del av ett och samma folk. Man har ett gemensamt förflutet men också en gemensam framtid. Alla människor man möter kan genom det avancerade mönstret av släktband någonstans i det förflutna ha gemensamma stamfäder och någon gång i framtiden kan dessa båda individer som idag är totalt okända för varandra vara del av en och samma släkttavla för ett barn från en kommande generation.
Vi är ett folk. Folket är dagens ätt. Genom århundradena har folket utsatts för angrepp utifrån och agerat som en ätt för att försvara sina individer, sin mark och sina egendomar. Ibland har folket letts av individer som inte haft folkets bästa för ögonen. Det har lett till lidande och onödiga konflikter, men det har också lett till folkligt motstånd och omvälvande kamp. För kampen har alltid varit närvarande.
Historien har visat att svenskarna inte finner sig i vanstyre. På 1400-talet enades dalkarlar, närkingar och andra svenskar mot utländska fogdar, hårt skattetryck och orättvisor. Man slöt upp under bergsmannen Engelbrekt Engelbrektsson och slog hårt mot fogdeväldet som plågat svenskarna. På 1500-talet reste sig svenskarna åter mot utländskt förtryck. Den gången var det den danske kungen Kristian II som var förtryckaren och Gustav Vasa som folket utsåg till sin ledare. Efter att Vasa kröntes uppstod motstånd i Skåne, Blekinge och Småland. Somliga av motståndarna upplevde att de hade haft det bättre under danskt styre och såg kung Gustav som en fiende som försämrat deras levnadsstandard. Andra ville ha självständighet. Nils Dacke samlade ett hårdnackat motstånd. Han vägrade ta stöd från andra och avböjde bland annat ekonomiskt stöd från tyskar. Vasa lyckades dock slå ner motståndet och med tiden har Sverige blivit det Sverige vi idag känner.
Även dagens Sverige består av kamp, men den moderna svensken har glömt hur man kämpar. Det skattetryck vi har idag är många gånger högre än det som fick männen att sluta upp under Engelbrekts fana och slå till mot fogdeväldet. Förutom inkomstskatt betalas skatt på alla varor som vi köper, fastighetsavgift (en omskrivning av den klassiska fastighetsskatten), och så vidare. Sverige borde vara ett rikt land men tvärtom har landet enorma skulder till privata aktörer. Köerna till operationer förlängs, skolor läggs ner, maten på äldreboendena håller mer och mer samma låga standard som den mat som tidigare generationers soldater fick ute i fält. Trots alla försämringar och alla skatter så går det inte bättre för Sverige rent ekonomiskt. Enorma hål äter upp resurserna. Då Sverige förr styrdes av utländska fogdar och kungar så fanns de i närheten. De höll till i Stockholm eller Köpenhamn. Idag styrs samhället från främmande länder. När den amerikanska federala banken (som ägs och styrs av privatpersoner och inte av den amerikanska staten som många tror) går dåligt så drabbas vi svenskar av massarbetslöshet. Sverige är direkt beroende av omvärlden men kan inte påverka den. Vi står beroende och maktlösa.
Sverige har enorma naturresurser men dessa utnyttjas inte av Sverige och kommer inte svenskarna till godo. Istället låter man företag från hela världen utvinna metaller och olja liksom utnyttja skog och sjöar. Resurserna tas till vara av utländska företag som helt saknar intresse av det svenska folkets välmående utan endast är ute efter våra naturresurser. När jorden är utarmad ger de sig av till nya platser där de kan bryta metaller. I Norge har staten tagit tillvara den olja som hittats. I Sverige har det arrangerats kilometerlånga demonstrationer där deltagarna har krävt att Irak ska ha rätt till sin egen olja, men i Sverige skänker vi bort våra resurser lättvindigt.
Förr drev statens knektar och fogdar runt och gjorde samhället otryggt för medborgarna. Dessa var ofta utlänningar eftersom de som anställde dem såg ett värde i att de saknade samhörighet med folket de skulle kväsa.
Idag har dessa bytts ut mot utländska ungdomsgäng som driver runt och gör gatorna osäkra. De springer inte statens ärenden men fenomenet är inte helt olikt fogdeväldet. Det är de styrande politikerna som har orsakat otryggheten i samhället. Samtidigt skyddas de kriminella invandrarna av media som konsekvent vägrar skriva om problematiken. Den kvinna som våldtas av en invandrare kan vara säker på att hennes öde inte ses som allvarligt av samhället som till varje pris vill skydda invandrarens identitet för att inte skapa främlingsfientlighet (läs: motstånd mot de styrandes politik). Polis kommer eventuellt att utreda brottet och kanske hitta en skyldig men i jakten på den skyldige kommer inte media att vara behjälplig genom att exempelvis publicera signalement. Man kommer att skriva ålder och längd på mannen men inte hudfärg eller andra tecken på att brottet begåtts av en utlänning. Den unge svensk som utsätts för rån och misshandel av ett invandrargäng vet att en anmälan inte kommer att leda någonstans. Denna form av kriminalitet är idag så vanlig att polisen inte hinner utreda brotten. Media tystar ner dem eftersom de inte skriver om invandrares brottslighet. Ungdomarna blir lämnade till sitt öde utan stöd från samhället och sluter sig svenskarna samman så blir de genast stämplade som onda. De faller allt för ofta för samhällets tryck och sluter sig och sväljer förtreten att ständigt angripas av invandrargängen. Undersökningar visar att svenskarna är mer rädda än någonsin för att röra sig i det allmänna rummet. Men inget görs för dessa svenskars trygghet. Man satsar istället på att göra fler invandrare till poliser. Plötsligt är vi tillbaka på 1400-talet där de som ska upprätthålla lagen är utlänningar. Då utnämndes de för att de saknade lojalitet till svenskarna. Idag väljs de bland annat för att politikerna tror att de ska kunna skapa ordning och reda bland de kriminella invandrarna, men istället kommer det visa sig att det bara blir värre. Invandrarnas lojalitet till det svenska värdlandet förblir obefintlig.
Läget är idag mycket mer kritiskt än det tidigare varit därför att svenskarna har glömt bort hur man kämpar. Svenskarnas parti är en organisation för de svenskar som vill kämpa. Vi vill också lära svenskarna hur man kämpar. Vi har kamp i våra gener.
Svenskarna har glömt det. Vi är idag en civilisation där kampen är lika viktig som förr men man måste kämpa på andra sätt än tidigare. Knytnävarna kan ibland tas fram för att försvara sig själv och de sina men framför allt måste man kämpa på andra plan. Det svenska folket lider psykiskt och fysiskt under den globala politiken. Det ska vi sätta stopp för. Det vi arbetar för är det mest självklara, att återge svensken dess kraft och dess rättigheter. Ändå ses det som oerhört kontroversiellt. Vi har en lång väg att gå. Vägen innehåller uppförsbackar och motvind. Men kompassen pekar i rätt riktning. Vi vet åt vilket håll vi måste gå. Vi vet vilka faror som lurar och vilka hinder som väntar. Våra kampgener kommer att sättas på prov. Men varje gång som det känns svårt så kom ihåg en sak: Vi är svenskar. Vi är en del av det folk som seglade ut på de stora haven med upptäcktslusta och rent mod. I våra vener flyter samma blod som flöt i venerna hos karolinerna i Narva eller hos dalkarlarna som slöt upp bakom Engelbrekt och Vasa. Om vi lyckas med vår kamp, och det kommer vi att göra, så är det också samma blod som flyter i venerna hos små svenska barn som lever i ett harmoniskt samhälle i framtiden.
Vi är en del av något enormt. Som människor genom att vi är en del av det svenska folket, som individer för att vi är en del av den nya folkfronten. Vi är folkets front. Det är hos oss som folkets framtid vilar. När vi har lyckats med våra mål så har det svenska folkets existens säkrats och det svenska folkets ära återuppstått.
