Föredrag i Stockholm
I samband med det traditionsenliga hedrandet av soldaten Gösta Hallberg-Cuula på Norra kyrkogården i Solna arrangerade Svenskarnas parti en kamratafton. På schemat för kvällen stod såväl folkbildande verksamhet och trubadurframträdande, men framförallt trevligt umgänge.
För ändamålet hade en trevlig lokal vars interiör gick i allmogestil hyrts. Den folkbildande delen av kvällen bestod i ett kortare anförande av Magnus Söderman där han berättade om den svenska nationalistiska rörelsen, ur ett historiskt perspektiv. Han påtalade vikten av att vi som nationalister skall omfamna vår rörelse och se den som en del av den strävan vi har idag. Beröringsskräcken som vissa kanske upplever med partier och organisationer från början av 1900-talet ansåg han vara fullständigt opåkallad. Särskilt så eftersom få andra politiska intressegrupper någonsin avkrävs ansvar för sådant som skett under en annan tid. Svenskarnas parti är ett nationalistiskt parti för 2000-talet, men också en länk i en svensk nationalistisk tradition som man inte avser att förneka.
Efter Magnus Södermans inledning bjöds kvällens hedersgäst, Vera Oredsson fram till mikrofonen. Upplägget var lite annorlunda från hur föredrag brukar se ut och tog sig snarare formen av ett samtal mellan Söderman och Oredsson.
Publiken fick möjligheten att lyssna på Oredsson när hon berättade om sitt spännande liv; från barndomsåren i det nationalsocialistiska Tyskland, flykten till Sverige och hennes engagemang i SSS. Hon berättade om när hon träffade Göran Oredsson och hur hon därmed kom att bli en av två stöttepelare för Nordiska rikspartiet. Oredsson är mycket öppenhjärtlig och engagerande, för att inte nämna hennes humor eller för den del, hennes brinnande engagemang för den nationalistiska saken.
Förutom de lärdomar man får med sig av att lyssna på en människa av den kalibern var Vera Oredssons främsta uppmaning till de närvarande att alla måste arbeta utifrån det självklara perspektivet att alldeles oavsett politisk ideologi eller hur man som individ ställer sig i detaljfrågor, så är vi alla blågula i botten – det är vår gemensamma nämnare som borde uppmana till enighet. För Vera Oredsson var detta avgörande.
Vera Oredsson avtackades efter samtalet med stående ovationer och en blomsterbukett från Svenskarnas parti.
Kvällen fortsatte därefter med mat och dryck samt levande musik från trubaduren Viktor.
