Intervju med Daniel Höglund
Som partiledare för Svenskarnas parti, studerande vid universitet och som tvåbarnsfar lever han ett hektiskt och fartfyllt liv. Framåt har lyckats få en stund med honom för att prata om utvecklingen inom partiet, hans studier och framtidsvisioner. Denna intervju har tidigare publicerats i tidningen Framåt #0.
Du är ju en av grundarna och tillika partiledare för Svenskarnas parti, ett nationalistiskt parti som grundades för tre år sedan. Hur ser du på utvecklingen av partiet sedan starten?
DH: Utvecklingen i partiet har varit helt fantastisk och många av våra delmål har uppfyllts betydligt tidigare än förväntat. Vi var medvetna om att det kunde bli en relativt trög start för partiet och att det kunde bli en period innan vi kunde få förtroende för att detta är ett nytt parti, ett parti som utgår från svenska förutsättningar för att kunna skapa ett samhälle där svenskarnas intressen tas tillvara så effektivt som möjligt. Den tröga startperioden var dock över relativt snabbt och därefter har allt rullat på oerhört bra.
Under den första etableringsfasen anser jag att vi har lyckats visa att partiet företräder en modern svensk och positiv nationalism vilket också bekräftas av det växande stöd som vi får. Det är även väldigt roligt att så många kompetenta personer anslutit sig till partiet, där flera är personer som jag själv har inspirerats av på olika sätt under mitt politiska arbete. Med gemensamma krafter är jag övertygad om att vi kommer lyckas på lång sikt. Utvecklingen och den framåtanda som vi har i partiet ger onekligen framtidstro.
Svenskarnas parti har ju trots sina unga år hunnit erfara och uträtta en hel del, vad är ditt käraste partiminne från dessa år?
DH: Även om det finns många positiva händelser att se tillbaka på från den här tiden så är mitt absolut käraste partiminne från valvakan 2010. På många orter hade det arbetats dygnet runt under lång tid för satsningen i valet och likadant var det i Grästorp. Några av de aktivister som hade hjälpt till hade samlats för att titta på valvakan tillsammans och snart började resultatet komma för de kommuner vi ställt upp i. Vi gjorde bra ifrån oss i flera kommuner och även om vi inte räknat med mandat i någon kommun i vårt första val så var det min uppfattning att vi hade goda chanser i Grästorp. Därför blev det något av en besvikelse när det slutliga resultatet redovisades för Grästorp och det stod att vi hade fått en handfull röster i hela kommunen. Nåväl, tänkte jag och började fundera på vad vi kunde göra för att effektivare få genomslag för våra idéer. Plötsligt började det komma SMS till min telefon med gratulationer och jag vet att jag svarade på de första att de måste sett fel eftersom det stod på valmyndighetens hemsida att vi fått väldigt få röster, men när vi kontrollerade sidan igen såg vi att siffrorna ändrats och vi hade mandat!
Först kunde jag knappt tro det med tanke på de tidigare uppgifterna men när jag väl insett att det faktiskt var sant blev det jubel och champagne. Vi hade ett tydligt tecken på att det går att få genomslag för en genuin svensk nationalism trots alla domedagsprofeters mässande om att ”det är omöjligt, allt är för sent” och så vidare. Det kändes onekligen som en väldigt positiv bekräftelse på att det politiska arbetet och alla de tusentals timmar aktivister och företrädare investerar varje år ger resultat.
Ett kommunalt mandat i en relativt liten kommun kanske kan uppfattas som mindre betydelsefullt för de som inte betraktat nationalismens utveckling i Sverige så noga, men för ett parti som Svenskarnas parti så var det väldigt stort. Vad man lyckas med efter en modell som genomförs i liten skala kan onekligen även lyckas i större skala, det ger visshet, förtroende och den glöd som behövs för att fortsätta lyckas.
Jag tror inte man kan överskatta betydelsen för den fortsatta utvecklingen att vi fick det första mandatet, och att vi lyckades ta det redan i vårt första val innebar att vi nu är välkända i framförallt Västsverige och att vi tidigarelade mycket av partiets fortsatta utveckling med flera års tid. Att risken fanns för att vi skulle kunna bli av med mandatet i ett senare skede hade vi kalkylerat med och det som vi tappade i ett senare skede på grund av detta kan inte på något sätt mätas med vad vi lyckades med och den påverkan det fått för utvecklingen såväl inom nationalismen som rörelse som gentemot svenskarna i stort.
Om vi nu istället ser framåt, vart tror du att Svenskarnas parti kommer att befinna sig om tre års tid?
DH: Om tre års tid har vi precis haft nya val i Sverige och Svenskarnas parti har tagit ett flertal kommunala mandat och fått ett riksdagsvalsresultat som innebär att partiet i den allmänna diskussionen rättmätigt kommer anses som en utmanare till Sverigedemokraterna när det gäller de invandringskritiska rösterna. Partiet kommer vara väl känt såväl för politiskt ointresserade som för politiskt medvetna och jag är övertygad om att vi kommer kunna ha etablerat en uppfattning i både bredare kretsar och framförallt hos våra potentiella väljare och sympatisörer som ett rakryggat, svenskvänligt parti som förespråkar en positiv och kompromisslös nationalism där svenskarnas intressen alltid kommer i första rummet.
Du har ju ganska nyligen tagit en kandidatexamen och studerar nu för en mastersexamen. Vad är det du studerar och hur har reaktionerna varit från skola och medstudenter på ditt politiska engagemang?
DH: Jag studerar molekylärbiologi och under mitt mastersprogram så kommer jag försöka inrikta mig mer specifikt på genetik som är ett ämne jag anser är oerhört intressant. Kandidatprogrammet i molekylärbiologi ger en bra genomgång om biologi i stort, hur människan och andra arter fungerar, och har sedan närmare fokus på biologi på cellulär nivå, molekylärbiologiska mekanismer, evolution och genetik. Det är en utbildning som jag verkligen kan rekommendera för de som vill ha en djupare förståelse för hur livet fungerar och den biologi som lig¬ger till grunden för vad vi är.
När det gäller reaktioner på universitetet så var det inledningsvis några elever som försökte få mig utkastad från utbildningen, de gick runt och pratade med olika personer på institutionen och så vidare för att försöka försvåra för mig. Universitetet har dock skött allting väldigt professionellt och vad jag förstått så fick de intoleranta toleransförespråkarna inte så mycket respons utan från universitetets sida meddelades att de borde sköta sitt istället för att lägga sig i vad jag gör på min fritid. Därefter har det inte varit några som helst problem.
Det är självklart också på det viset det skall skötas, vad jag eller andra personer anser i politiska frågor är inte relevant för hur exempelvis gener interagerar, och det är positivt att institutioner i allt högre grad också uppvisar den här typen av integritet. Vad vi arbetar för är inget konstigt utan fullt naturligt, jämfört med hur öppet andra folkslag värnar sina egna intressen både i Sverige och utomlands är det snarare konstigt att det kan anses som något anmärkningsvärt att vilja svenskarnas bästa.
Tror du att din utbildning kan vara till gagn för dig inom politiken, och i så fall på vilket sätt?
DH: Ja, jag har redan nu stor nytta av min utbildning på flera olika sätt. Inte minst eftersom vår politik i grunden baseras på ett evolutionärt synsätt där biologi och genetik är grunden för att djupare kunna förklara vad vi arbetar för. Vi arbetar inte i första hand för en abstrakt kultur som på något oförklarligt sätt skulle ha format sig själv och därefter samlat ett folk kring sig, utan vi arbetar i första hand för vårt folk som främst definieras biologiskt/genetiskt och skapar kulturen.
Genetik är ett väldigt expanderande fält och att ha möjligheten att ta till sig ny information som presenteras inom området är i högsta grad politiskt intressant. Till exempel står det utom allt rimligt tvivel att det finns olika folkslag och att det finns många olika fördelar med att acceptera det. Ju mer information som presenteras och förklarar hur människan fungerar desto enklare är det att kunna utforma en politik som så effektivt som möjligt tar tillvara på det egna folkets intressen.
För att nämna ett konkret exempel på där forskning kring biologi sammanflätas med politik så ger exempelvis kunskapen inom biologi och genetik oss möjlighet att utveckla en kriminalpolitik baserad på biosocial kriminologi. Forskning visar även tydligt fördelar med att bygga ett samhälle på en etniskt homogen grund och direkta nackdelar med invandring av andra folkslag och att försöka bygga ett multietniskt samhälle. För att förenkla och presentera informationen på ett mer mottagligt sätt för folkflertalet så krävs givetvis en god kännedom om ämnet för att det ska kunna presenteras lättförståeligt och samtidigt korrekt.
Därutöver kommer nyttiga praktiska erfarenheter som till exempel vanan att gå igenom och ta till sig facklitteratur som en följd av att en stor del av det kursmaterial som vi använder oss av i utbildningen är just forskningsartiklar publicerade i olika vetenskapliga tidskrifter. Den vanan kommer väl till hands när det gäller att studera olika vetenskapliga artiklar.
Även om jag inte anser att alla ska satsa på att läsa på högskola eftersom vi behöver en bredd och många olika kompetenser för att kunna lyckas, så tycker jag ändå att det är väldigt trevligt att det är relativt många personer idag som utbildar sig och på så sätt skaffar sig spetskompetens inom olika områden som kan komma till nytta för nationalismen, oavsett om det gäller kompetens som ger oss möjlighet att utveckla politiska ställningstaganden mer i detalj eller kompetenser inom utveckling av mer praktiska saker som tex IT, design eller andra tekniker.
Som såväl student på högskolenivå, partiledare och familjefar måste ditt liv vara tämligen hektiskt. Hur får du det hela att gå ihop?
DH: Jag skulle ljuga om jag inte ansåg att det vore bra om dygnet hade fler timmar ibland, men samtidigt så känner jag mig väldigt priviligerad på så sätt att mitt liv inte på något sätt är innehållslöst. Jag upplever och försöker ständigt lära mig så mycket som möjligt och bara en sådan sak som att kunna vara en del av en rörelse som jag är övertygad om kommer att kunna få Sverige på fötter igen och skapa ett bättre samhälle för mina barn, och samtidigt kunna överblicka utvecklingen på vägen dit, är väldigt spännande. Jag är också väldigt glad över att vi har lyckats strukturera upp en internorganisation i partiet med många kompetenta medarbetare som har olika ansvarsområden så att arbetet fördelas effektivt.
Tiden är onekligen knapp och utan den organiseringen hade det inte funnits något utrymme för mig att studera på den nivå jag gör, och utvecklingen hade självklart inte heller kunnat drivas fram så effektivt som den görs idag.
År 2012 står inför dörren, är det något särskillt du förväntar dig eller hoppas på under det kommande året?
DH: Det är mycket som händer både samhället i stort och inom den nationalistiska rörelsen så jag ser verkligen fram emot att kunna ta del av den fortsatta utvecklingen under 2012. Bara det senaste halvåret har jag själv märkt av en tydlig ökning av personer som kommer fram och börjar prata om partiet och vill ge oss sitt stöd, samtidigt som de inte bryr sig det minsta om vad andra runt om kring dem tycker om det.
Jag uppfattar det som att svenskarna börjar få självförtroende igen, säger vad de tycker och inte censurerar sig själva i samma höga grad som tidigare. Den förändringen i inställning är oerhört viktig och kan vi se liknande utveckling under 2012 som under 2011 vad gäller bland annat detta är mycket vunnet. Även satsningen på Framåt tycker jag blir väldigt intressant att se resultatet av och hur den tas emot, och den senaste tidens folkgemenskapsaktioner där partiaktivister på olika orter visar att vi företräder en handlingskraftig och positiv nationalism som samhället saknar ger också gott hopp om ett intressant och utvecklande år. Sammanslaget med flera andra planerade satsningar, publiceringar, kampanjer med mera så välkomnar jag verkligen det kommande året.