Folkfronten demonstrerade mot politiskt våld
Den 8 augusti hade Folkfronten planerat att hålla ett föredrag i Kalmar med förläggaren och politikern Nils-Eric Hennix. Lokalmedia slog förfärat upp planerna på ett föredrag i stora uppslag och uppmanade lokaluthyrare att vara vaksamma så att de inte råkade hyra ut till nationalister. Östran lyckades med sitt uppsåt och lokalen stoppades. Mötet fick ställas in men uppmärksamheten hade också fått samhällets mörkare krafter att smida planer. På natten mot söndagen den 9 augusti tände någon eld på Hennix bil. Bilen stod parkerad strax intill bostadshuset och om Hennix inte hade vaknat och ringt efter brandkår samt själv försökt hindra att elden spred sig så hade hela huset brunnit ner, med en sovande Hennix i bostaden.
Mordförsöket borde få vem som helst att reagera men det stannade med några kortare texter i lokalpress. Utanför Hässleholm, där Hennix bor, var det inte många som fick läsa om attentatet mot politikern. Som en reaktion mot attacken beslutade Folkfronten att arrangera en demonstration mot politiskt våld. Samhället har allt för länge accepterat politiskt motiverat våld, inte minst när det riktas mot nationalister, men även när andra fått känna på att stå i vänsterns sikten.


Lördagen den 22 augusti samlades så svenskar i alla åldrar för att protestera mot det politiska våldet. Genom stadens gator gick demonstrationen innan man samlades på torget för att hålla ett protestmöte. På torget hade det samlats en mindre mängd vänstersinnade som beslutat sig för att visa sitt missnöje med att en demonstration mot politiskt våld skulle hållas. Med visselpipor och trummor hade man för avsikt att störa mötet. Polisen på plats menade dock att dessa inte var störande för det tillståndsgivna mötet och lät dem hållas. En person som sköt raketer på deltagarna omhändertogs av polisen, men kördes bara i väg och släpptes sedan igen. Den arga gruppen lyckades dock inte tysta mötet och förutom att några vänsterungdomar lär ha haft fruktansvärt ont i halsen dagen efter av allt skrikande så lyckades de bara med att göra bort sig ordentligt.


På torget fanns också flera hundra människor som kommit för att lyssna på talen. Dessa blev vittne till vänsterns syn på yttrandefrihet och polisens passivitet och fick därmed svart på vitt hur det svenska samhället fungerar. Flera i publiken visade öppet sitt missnöje med vänsterungdomarnas oväsen och applåderade orden som kom från Folkfrontens högtalare.

Mötet inleddes med att Anders Ärleskog, vice partiledare för Folkfronten, tog till orda. Han tackade alla som kommit och hälsade dagens första talare upp på scenen: Folkfrontens partiledare Daniel Höglund (Se Höglunds tal på YouTube).

Anders Ärleskog hälsar alla välkomna
Höglund betonade att Folkfronten är tydliga i sitt avståndstagande mot allt politiskt våld. Politiska motståndare hade inför demonstrationen hävdat att Folkfronten bara tar avstånd från våld mot nationalister, vilket Höglund tydligt förklarade som lögner från politiska motståndare som i brist på argument måste fabricera sådana.
Vissa försöker avfärda vår demonstration här idag genom att påstå att vi bara skulle vara mot våld som riktas mot nationalister – det enda jag har att säga om det är att det är tragiskt om de verkligen tror det. Våld som riktas mot personer för att få dem att ändra åsikt eller för att tysta dem är inte okej, vem offret än är.
Höglund riktade också kritik mot samhället, ivrigt anförda av journalistkåren, som låter våldet mot nationalister pågå utan reaktion. Även om demonstrationen var tydligt riktad mot allt politiskt våld så råder det inga tvivel om att det absolut vanligaste politiska våldet är det som vänstern står för. Det är också det mest nedtystade våldet i samhället.
Visst våld talar man inte högt om, det passar helt enkelt inte in i mallen för vad som skall motarbetas, istället låter man det tyst bero, man ger det sitt tysta godkännande, man låter gärningsmännen veta att etablissemanget inte tar avstånd från vad de gjort – nej låt det hända igen.
Nästa talare för dagen var Nils-Eric Hennix som därmed grusade vänsterns förhoppningar om att de lyckats skrämma honom till tystnad. Den samlade vänstern på plats blev tydligt argare än innan och skrek ut mängder av personangrepp och smädelser, dock utan reaktion från polisen (Se Hennix tal på YouTube).

Daniel Höglund talar

Nils-Eric Hennix talar
Hennix påpekade att samhället borde se mer allvarligt på vänstervåldet. När våldsvänstern inte stoppas i tid blir deras attacker grövre och grövre och det är inte bara nationalister som de avskyr.
Men om vänstervåldet inte stoppas så kommer även etablerade och politiskt korrekta politiker att drabbas av politiskt våld. Det har historien visat.
Hennix förklarade också kortfattat för de flera hundra åskådarna, som samlats för att lyssna, vad det är vi nationalister arbetar för, som anses vara så fruktansvärt i våldsverkarnas ögon:
Vi vill ha ett tryggt svenskt folkhem. Inte en muslimsk diktatur med sharialagar där hedersmord, könsstympningar, halalslakt och kvinnoförtryck är lagstadgade.
Vi vill inte att hela Sverige ska bli ett mångkulturellt Rosengård, Hammarkullen eller Tensta – där rån, bränder, misshandel och mord hör till ordningen för dagen.

Stefan Jacobsson talar
Efter Hennix var det Stefan Jacobssons tur att tala. Liksom Hennix är Jacobsson inte medlem i Folkfronten utan arbetar partipolitiskt obundet med att driva nationalistiska frågor. Jacobsson gick i sitt tal mer in på vikten av att arbeta för det svenska folket, trots det motstånd som finns, även om det ibland kan kännas jobbigt (Se Jacobssons tal på YouTube).
Detta tycker jag är viktigt att poängtera. De som försöker hindra vår framväxt genom de metoder som jag tidigare nämnde kommer inte att uppnå några vitala mål eller segrar med vad de gör, istället är och förblir de bara ett irritationsmoment.
Visst, det kan vara tufft för enskilda aktivister ibland, det är ju givetvis ingen som tycker det är roligt att få en sten inskickad genom rutan, eller komma ut på parkeringen och se sin bil sönderslagen när man ska åka till arbetet. Men vi måste komma ihåg att det är endast som enskilda personer som vi kan ha problem. Vår rörelse, våra idéer och våra ideal kan de inte rubba med all gatsten i världen.
Stefan Jacobsson påpekade också att tiden håller på att rinna ut för det svenska folket. Det finns inte tid att leka krig med fega vänsterungdomar, vi har ett folk att rädda. Han passade också på att hylla Hennix för att han trotsade hot och angrepp och ställde sig på Hässleholms torg och framförde sina åsikter öppet. En människa som inte utsatts för en sådan press förstår säkert inte hur det är att leva under hot. Vanligtvis kan politiker välja mellan att engagera sig för det de tror på eller välja att inte göra det. Ingen försöker tvinga dem att hålla tyst. I Hennix fall står dock valet mellan att låta sig tystas och därmed få en lugn tillvaro eller trotsa attacker och hotelser och stå upp för det han tror på. Inte många etablissemangspolitiker skulle göra samma val som Hennix. Men så är Hennix engagemang äkta och den politik han förespråkar ett måste för att det svenska folket ska fortleva.

Andreas Carlsson talar
Dagens sista talare var Andreas Carlsson som företräder Folkfronten i Skåne. Carlsson höll ett tal med flera humoristiska inslag och riktade mycket kritik mot den våldsutövande vänstern (Se Carlssons tal på YouTube).
Här har vi personer som slår sönder 90-åriga damers bilar i Kalmar för att hon hyr ut lägenhet till en patriot, vi har folk som kallar sig djurvänner medan de kastar ammoniak på hundar och smällare efter polishästar. De välter gravstenar och i grupp drar dom inte sig för att misshandla unga tjejer för att de haft en Tors-hammare kring halsen och som mot Hennix, brandbombar en äldre herres bil medan han sover i huset jämte. Alla tecken på sinnessjukdom finns ju där.
Deras ockupation av psykhemmet Sankt Lars i Lund var ingen tillfällighet, de vill uppenbarligen ha hjälp för sina problem!
Carlsson betonade också att vi som nationalister måste vara medvetna om den verklighet vi lever i. Att vi är motståndare till politiskt våld innebär inte att vi slipper vara måltavlor för just sådant. Därför är det viktigt att man som nationalist lär sig självförsvar så man klarar eventuella angrepp. Att vara motståndare till politiskt våld innebär inte att man ska stå med mössan i handen och ta emot attacker. Tvärtom bör man, för att hindra fler attacker, kunna avstyra en attack på sådant sätt att de inte upprepas. Våld som politisk metod är ingen väg mot framgång, men självförsvar är såväl en rättighet som en nödvändighet.
Demonstrationen blev en stor framgång. Genom att arrangera den fick mordbranden mot Nils-Eric Hennix större publicitet än tidigare, dock fortfarande endast lokalt. De människor som samlats på Stora torget för att antingen visa sitt stöd eller för att lyssna och bilda sig en uppfattning om det budskap som skulle framföras fick med egna ögon se såväl ordningsamma nationalister som den upphetsade vänstern i aktion. Medias ton var vare sig bättre eller sämre än vanligt, men väldigt många hässleholmare kan denna gång berätta för sina vänner och bekanta om hur media skapat en helt annan bild av vad som hände. Därmed har Folkfrontens demonstration också hjälpt till att öka medvetandet hos hässleholmsborna om medias politiska agenda.
Demonstrationen var på många sätt lyckad. Tyvärr lär den inte leda till att det politiska våldet avtar eller till att riksdagspolitikerna tar problemet på allvar. Men förändringarna börjar underifrån. Etablissemanget må blunda men på gräsrotsnivå håller saker på att hända.





